torsdag 2 juli 2009

Droger

Kaffe, bara ordet sätter igång en kaskad av minnen från de flesta av ens sinnen. Någon har myntat uttrycket att "Lita aldrig på någon som inte tycker om hundvalpar". Jag är nästan beredd att säga detsamma då det gäller kaffe.

Ser man på vilka varor som kan bilda löpsedlar då priset höjs med några ören så är det väl bara det på bensin och kaffe. Sen om priset på mjölk och gurka varierar aldrig så mycket så skulle det nog inte sälja nåra lösnummer ifall detta togs upp på förstasidorna.

Nu har jag ju mina rötter uppe i Norrland och det dröjde rätt många år innan jag blev informerad om att kokning inte alls var det enda sättet att framställa de drickfärdiga tårarna. Det var givetvis en besvikelse då jag första gången smakade på det vattenskadade surrogatet som kom söderifrån. Vadå brygga det? Så framställer man ju t ex öl och eget vin.

Under slutet av 70-talet så bodde jag inackorderad på en folkhögskola i Burträsk i Västerbotten. (Det är där man framställer Västerbott'ns ost'n bl a.) Under rundvandringen vid installationen visade husmor stolt upp den sen många år inkokta kaffehurran, som stod på spisen i varje hus. Givetvis frågade de som vallfärdat upp från de södra delarna av landet om det inte fanns nån bryggare. Den egna hade de ju lämnat kvar hemma, såklart.

Nu känner jag inte till ifall det är tillsatt nåt slipmedel i bönorna i kokkaffe, men helt klart var spisarna, där det bodde mest sydlänningar, oftast renast. En annan teori jag har, är väl att de gjorde som de var vana från sin kultur. De satte på kaffe och gick sen in i duschen. Även om piplocket hamnat på plats så funkade väl inte vissel-Johanna-funktionen om man inte blåst ren luftkanalen från ev förlupna sump- och bönrester från tidigare kok.

För att runda av, så har mina nu drygt 30 år som västkustning anpassat min kropp till att acceptera den bryggda varianten av javat. Föredrar den lite mörkare sorten Gevaila Ebony. Kanske för att det mest påminner om svunna tiders dryckeslag, bland vänner som kunde känna skillnaden.

Christer
Blogg-master

2 kommentarer:

  1. Det kokta kaffet är onekligen godast men av bekvämlighetsskäl nöjer jag mig med det bryggda jag också.
    Undrar hur folk skulle reagera om man fortfarande drack kaffet på fat med en sockerbit mellan läpparna? Låter det bekant?
    /Agneta

    SvaraRadera
  2. kokkaffe är av naturn tvunget när man har öppen eld ute....man kan visserligen koka vatten och hälla över i bryggtratt eller använda pulverkaffe (går faktist) Men tänk att sitta där vid elden och småprata eller bara njuta av naturen och ta en sockerbit i munnen och läppja på de heta kaffet ur kosan..............OJ så sugen jag blev

    SvaraRadera